Ibland så känns det som om hela jorden rasar under fötterna, allt är bara skit & man vill bort härifrån, så långt bort som möjligt.
Leva livet i en annan miljö, lära känna nytt folk och skapa ett nytt liv. Men när allt väl är bra, då vill man leva i nuet och aldig se framåt,
man vill aldrig sluta le och lever fullt ut. Såna dagar har jag mycket av, kanske för mycket känns det som ibland.
För man måste ha stunder i livet då allt känns skit, så man kan känna ledsamhet. Just då är det den värsta stunden i livet, men efteråt känns det skönt.
Och just nu är jag i en sån svacka, då allt verkligen känns skit, även om jag kan ha riktigt kul och leva livet vissa stunder.. men sen, när ensamheten kommer.
Det är just då, precis då som allt blir skit. Man använder tankarna för mycket och bara vill bort från allt.
Det är ju så människan fungerar. Nu vill jag att något spontant ska hända, något riktigt kul så man slipper tänka.

nej nu tänker jag sluta tjura & försöka hitta på något som gör mig glad, träna inför dansuppvisningen, för att dansa med fötterna är en sak, men att dansa med hjärtat är en helt annan femma!